Turistresor till Bispgården
- den första jämtländska turistorten
Anledningen till att flera prominenta personer reste utefter Indalsälven startade i och med det faktum att kommersiella turistresor på Indalsälven började dyka upp under 1870-talet och från 1892 kunde man resa hela sträckan mellan Sundsvall och Fors vilket innebar att Jämtlands turism föddes i Bispgården.
Detta var innan fjällen och vinterturismen blivit populärt, åtminstone inte för den tidens sommarresande gentlemän med plommonstop, fadermördare och resårkängor. Damerna föredrog stilla promenader med solparasoller i lantliga idyller.
Ångfartygs AB Sundsvall - Indalsälven såg en stor potential i turistresor på Indalsälven och bildas den 31 januari 1888. Bolaget bedrev därefter trafik på Indalsälven sträckan Sundsvall - Utanede uppdelat på tre fartyg. "Turisten" kör Sundsvall - Bergeforsen, "Indalen" kör Bergeforsen - Liden och "Liden" kör Liden - Utanede. Hela sträckan tar ca 15 timmar uppströms och 10 timmar nerströms.
Sundsvallsbornas intresse för helgutflykter med ångbåtarna på Indalsälven upp till Edset i Utanede gjorde att man snart upptäckte ett av landets vackraste landskapspartier samtidigt som resans ändpunkt, Edset i Fors, och det närbelägna Bispgården fyllde alla anspråk på idyll och trivsamhet. Samtidigt som det sevärda Döda Fallet med dess fantasieggande klippformationer var ett uppskattat besöksmål där berättelsen om Vild Hussen, både gällande fakta och sägner alltid var intressant att lyssna till.
Efter att Bispgårdens järnvägsstation byggts 1885 så öppnades möjligheterna för ökad turism. Sedermera anordnades det även kombinerade tåg- och ångbåtsresor för turister.
Ryktet om detta jämtländska sommarparadis spreds över hela landet och även utanför landets gränser. En strid ström av turister reste till den ännu ganska glesbefolkade bygden. Alla skulle se Döda fallet och om möjligt även Vild Hussen, vilket uppenbarligen var lite svårare att ordna. Hotell och pensionat byggdes snabbt upp, först intill järnvägsstationen i Bispgården och senare även vid ångbåtsbryggan i Edset. Det var strålande tider. Även kungliga gäster besökte Fors.
28 juni 1893 klockan 9.00 klev prinsessan Stephanie av Belgien av tåget vid Bispgårdens järnvägsstation. Efter frukost på hotellet bar det iväg med häst och vagn ner till Edset i Utanede för vidare färd med ångaren Liden.
Den 31 juli 1894 anländer kung Oscar II med tåg till Bispgården och besöker bland annat Döda Fallet och äter på hotellet i Bispgården. En äreport byggs bredvid hotellet på ångbåtshamnen i Edset inför kungens besök.
Tack vare att kung Oscar II själv gjort denna resa och även rekommendation av Siams generalkonsul i Sverige och Norge, Axel Jonsson, var några av anledningarna att Kung Chulalongkorn 1897 skulle göra denna resa som ett av alternativen under hans besök i Sverige eftersom Kung Chulalongkorn även ville studera svensk skogsnäring, från timmer till sågverk, vilket passade utmärkt på den här resan på både Ångerman- och Indalsälven.
En förutsättning för att Kung Chulalongkorn som underlättade och förmodligen bidrog till att han över huvud taget kunde resa till Europa med sitt fartyg var Suezkanalen som började byggas 1859 och invigdes tio år senare, 16 till 17 november 1869.
Efter bygget av Hölleforsens kraftverk i slutet på 1940 talet rustade Statens Vattenfallsverk upp en del av den väg som byggdes 1892-1894 från Holmsta ned till ångbåtshamnen vid Edset, där bl.a. Kung Chulalongkorn hade färdats den 19 juli 1897. Man gav därför vägen namnet "Kung Chulalongkorns väg".